lördag 25 april 2015

2012 Gino Pedrotti Chardonnay


I februari besökte Giuseppe Pedrotti Ängelholm och presenterade fyra av hans torra viner. Av någon anledning valde jag bort hans chardonnay. Rannsakar jag mig själv lite grann så var nog anledningen en skepsis mot fatad, norditaliensk chardonnay. Nu, med facit i hand så att säga, så börjar jag fundera på när jag ska lära mig det jag ju egentligen redan visste. Finns det i Cibi e Vinis sortiment är det alltid värt att prova. Och i det här fallet definitivt värt att köpa. Jag skrev för ett tag sedan att Giuseppe Pedrotti gör vänliga viner. Fylliga viner gjorda på sent skördad frukt, slösande rika utan några skarpa kanter. Det omdömet gäller även hans chardonnay.

2012 Gino Pedrotti Chardonnay är djupt guldgult i färgen och bär tydliga spår av en tids skalkontakt. Doften är rik, intensiv och fyllig med mogen tropisk frukt, gula äpplen och honung. Smaken är fyllig och generös med massor av riktigt mogen frukt och honung. Förvånansvärt frisk syra balanserar upp och lite lätta tanniner i avslutningen.

Det här är riktigt bra, faktiskt det av Pedrottis viner jag gillar allra bäst. Rekommenderar varmt ett blandat sex-pack som bör innehålla ett par chardonnay och minst en schiava nera.

torsdag 23 april 2015

2014 Domaine Grosbois La Cuisine de ma mère


Så, nu har även jag blivit Caviste-kund. Av någon anledning har jag aldrig blivit färdig att beställa förrän nu.

2014 Domaine Grosbois La Cuisine de ma mère representerar en typ vin som jag har svårt att värja mig mot. Italienarna talar ju ofta om vini da meditazione. Det här måste vara ett exempel på motsatsen. Ett fullständigt rakt, okomplicerat och kravlöst vin. Ett vin som snarare manar funderingar, åtminstone dystra sådana, på flykt. Här finns inga dolda hemligheter. What you see is what you get. 

Och det man ser är en tät blåröd skapelse. Det doftar purungt. Massor av bär i doften, mineraler och lite grön paprika. Smaken är frisk och saftig. Lite sötma från den generösa frukten, balanserande syra och en del tanniner. Perfekt kombination av busig ungfruktighet och , faktiskt, en viss elegans. De tre flaskorna i lådan kommer inte att bli långlivade. Synd att det inte går att fylla på.



torsdag 9 april 2015

2011 Borgo del Tiglio Collio Bianco

Efter den grekiska utsvävningen är det dags att återvända till hemmahamn för en avstämning. Av någon anledning har jag inte bloggat om Nicola Manferrari och hans Borgo del Tiglio trots att jag besökt egendomen och verkligen gillar vinerna. Kanske är det värt att stanna upp ett ögonblick och fundera över hur det kommer sig att en producent som Borgo del Tiglio nästan verkar ha fallit i glömska. Här har vi att göra med en av Friuli-Venezia Giulias verkliga pionjärer som gjort kvalitetsviner i dryga 30 år, som hållit fast vid sin ursprungliga vision om hur man gör lagringsdugliga och komplexa vita viner. Grundreceptet, kanske inte det mest trendriktiga,  har hela tiden varit stor nogrannhet i alla moment, sen skörd och lagring på fat.

Collio Bianco är ett av Borgo del Tiglios instegsviner. Såväl pris som kvalité talar för att instegsvin  egentligen borde stå inom citationstecken. Vinet är gjort på 50 % tocai friulano, 40% sauvignon och 10% riesling, f ö samma blandning som Borgo del Tiglios toppvin Studio Bianco. Det har jästs och lagrats tio månader på använda barrique. Färgen är ljust guldgul med lite gröna stick. Doften är rätt återhållsam och mer elegant än in your face. Här samsas den typiska Collio-mineraliteten med persika, aprikos och en diskret blommighet. Smaken är en bra spegling av doften. Mineraler och diskreta fattoner bildar fond för den mogna frukten att breda ut sig på. Det är en rik, komplex smak med pondus, elegans och balans.

Oj så gott det här vinet är. Och så gott det kommer att bli. Och så kul att Enjoy importerar till riktigt bra pris.

onsdag 1 april 2015

Vinprovning på Hedentorps 17/4

Fredag 17/4 kör vi vårens första vinprovning på Hedentorps. Temat är, föga överraskande kanske, Det Nya Grekland. Maria Warming Brink Tsalapati från Oinofilia/Vinocultura leder provning. Anmälningar och frågor till l.olsen@telia.com

2012 Domaine Karanika Brut Cuvee Speciale Dosage Zero
2013 Tetramythos Wines  Retsina
2013 Hatzidakis Winery Santorini Assyrtiko
2011 Hatzidakis Winery Nixteri Assyrtiko
2011 Domaine Karanika Limniona Xinomavro
2012 Tatsis Winery Negoska


2013 Mylonas Winery Savatiano


Jag fortsätter min grekiska odyssé med en 2013 Savatiano från Mylonas Winery och kanske den roligaste upplevelsen so far. Jag älskar ett när ett till synes enkelt vin visar sig ha lite extra nyanser som inte är sådär omedelbart förnimbara utan som dyker upp med lite extra tid och uppmärksamhet. Vinet är blekt guldgult. Doften är rätt återhållsam och nedtonad men fascinerande. Här finns päron och citrus men också ett spännande örtkryddigt stråk som påminner om timjan och mynta. Smaken är ren och frisk. Alla aromerna går igen. Avslutningen lite lätt bitter med mineralisk sälta. På ett plan enkelt och kravlöst men ändå med förmågan att fånga uppmärksamheten och skapa fördjupning. Jag tror också att det här är ett vin som skulle kunna tåla några års lagring.

Även detta vin finns att köpa hos Vinocultura i Charlottenlund och kostar runt 100 DKK

måndag 30 mars 2015

2011 Hatzidakis Winery Assyrtiko Nikteri


I somras provade jag Hatzidakis Winerys Assyrtiko Cuvee no 15 och blev rätt imponerad. Ett kraftfullt men likväl elegant vitt vin med generös frukt och vulkaniska mineraler i doften, fyllig smak med massor av syra. Det dök upp associationer till såväl Alsace som Chablis och Condrieu, Likt men ändå något helt eget. Vinet lämnade efter sig en känsla avv att det här var något att gå vidare med utan att veta riktigt hur. Ikväll provade jag ett annat vin från samma producent.

2011 Assyrtiko Nikteri är gjort på sent skördade druvor som haft 12 timmars skalkontakt och lagrats ett år på fat. Färgen är djupt guldgul. Verkligen mäktig doft med nötter, honung, kryddor, stenfrukter, citrus och tydliga mineraltoner. Det är en verkligen fascinerande sniff. Inte alls lik en gewurztraminer men med en liknande karaktär. Faten märks men dominerar inte. Smaken är en perfekt pendang till doften. Allt går igen. En aning restsötma som balanseras perfekt med den höga syran som ger ett rejält lyft åt hela paketet. I avslutningen finns det kännbara tanniner, lite eldighet och  en smak som hänger kvar länge.

Ja, vad ska man säga om detta ? En märklig, fascinerande och unik vinupplevelse. Riktigt bra till lagrade ostar och naturligtvis ett kontemplationsvin av rang. Inte något man dricker i stora mängder.

Finns att köpa hos Vinocultura i Charlottenlund för dryga 200 DKK

lördag 28 mars 2015

2009 Karanika Xinomavro


Mark Twain lär ha sagt att "History never repeats itself but is does rhyme". Jag tänker att det kan vara på ett liknande sätt när det gäller traditionella, ursprungstypiska och hantverksmässigt framställda viner. Terroir upprepar sig inte, men den rimmar.

Min tanke är att poängen, eller åtminstone en av poängerna, med  terroir är att det ger mångfald och variation. Variationen är på ett tema som jag tror mig om att börja känna igen. Det var en provning av några grekiska viner som fick mig att börja tänka i dessa banor. Vinerna jag provade kändes både unika och välbekanta. De talade så att säga inte grekiska med mig. Språket gick att förstå även om det talades dialekt. Ikväll öppnade jag ytterligare en grekisk flaska, ett vin som fick mig att gå ifrån att vara försiktigt nyfiken till entusiastisk.

Karanika är en rätt ny egendom. Den drivs sedan några år tillbaka av det holländska paret Laurens Hartman och Anette van Kampen. De slog sig ner i Amyndeo i norra Grekland. Deras 4.5 ha är belägna på 650 meters höjd. Vinstockarna är mellan 30 och 100 år gamla. Laurens Hartmans ambition var från början att göra xinomavro som den en gång gjordes. Ekologisk odling, naturjäst, lång maceration och ofiltrerat. 2009 lär ha varit en svår årgång och förmodligen en stor utmaning för den relativt oerfarne Hartman. Jag som saknar referensramar när det gäller xinomavro kan bara konstatera att vinet i glaset är fantastiskt. Varken mer eller mindre.

Doften är inte särskilt fruktig. Nypon och balsamiska ångor är det första intrycket, lite rensande Vick-inhalator. Smaken bjuder på den där perfekta kombinationen av lätthet och kraft. Lite av att dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Lite nyponsötma och balsamvinäger. Hög, frisk syra och rejält med finkorniga tanniner.

Den som bekänner sig till gospeln enligt Etna eller den nordpiemontesiska nebbiolotrosbekännelsen och vill lämna det monoteistiska, look no further.

Karanikas viner importeras till Danmark av Oinofilia. Kostade 150 DKK hos Vinocultura och kan möjligen hittas hos Terroiristen