onsdag 1 april 2015

Vinprovning på Hedentorps 17/4

Fredag 17/4 kör vi vårens första vinprovning på Hedentorps. Temat är, föga överraskande kanske, Det Nya Grekland. Maria Warming Brink Tsalapati från Oinofilia/Vinocultura leder provning. Anmälningar och frågor till l.olsen@telia.com

2012 Domaine Karanika Brut Cuvee Speciale Dosage Zero
2013 Tetramythos Wines  Retsina
2013 Hatzidakis Winery Santorini Assyrtiko
2011 Hatzidakis Winery Nixteri Assyrtiko
2011 Domaine Karanika Limniona Xinomavro
2012 Tatsis Winery Negoska


2013 Mylonas Winery Savatiano


Jag fortsätter min grekiska odyssé med en 2013 Savatiano från Mylonas Winery och kanske den roligaste upplevelsen so far. Jag älskar ett när ett till synes enkelt vin visar sig ha lite extra nyanser som inte är sådär omedelbart förnimbara utan som dyker upp med lite extra tid och uppmärksamhet. Vinet är blekt guldgult. Doften är rätt återhållsam och nedtonad men fascinerande. Här finns päron och citrus men också ett spännande örtkryddigt stråk som påminner om timjan och mynta. Smaken är ren och frisk. Alla aromerna går igen. Avslutningen lite lätt bitter med mineralisk sälta. På ett plan enkelt och kravlöst men ändå med förmågan att fånga uppmärksamheten och skapa fördjupning. Jag tror också att det här är ett vin som skulle kunna tåla några års lagring.

Även detta vin finns att köpa hos Vinocultura i Charlottenlund och kostar runt 100 DKK

måndag 30 mars 2015

2011 Hatzidakis Winery Assyrtiko Nikteri


I somras provade jag Hatzidakis Winerys Assyrtiko Cuvee no 15 och blev rätt imponerad. Ett kraftfullt men likväl elegant vitt vin med generös frukt och vulkaniska mineraler i doften, fyllig smak med massor av syra. Det dök upp associationer till såväl Alsace som Chablis och Condrieu, Likt men ändå något helt eget. Vinet lämnade efter sig en känsla avv att det här var något att gå vidare med utan att veta riktigt hur. Ikväll provade jag ett annat vin från samma producent.

2011 Assyrtiko Nikteri är gjort på sent skördade druvor som haft 12 timmars skalkontakt och lagrats ett år på fat. Färgen är djupt guldgul. Verkligen mäktig doft med nötter, honung, kryddor, stenfrukter, citrus och tydliga mineraltoner. Det är en verkligen fascinerande sniff. Inte alls lik en gewurztraminer men med en liknande karaktär. Faten märks men dominerar inte. Smaken är en perfekt pendang till doften. Allt går igen. En aning restsötma som balanseras perfekt med den höga syran som ger ett rejält lyft åt hela paketet. I avslutningen finns det kännbara tanniner, lite eldighet och  en smak som hänger kvar länge.

Ja, vad ska man säga om detta ? En märklig, fascinerande och unik vinupplevelse. Riktigt bra till lagrade ostar och naturligtvis ett kontemplationsvin av rang. Inte något man dricker i stora mängder.

Finns att köpa hos Vinocultura i Charlottenlund för dryga 200 DKK

lördag 28 mars 2015

2009 Karanika Xinomavro


Mark Twain lär ha sagt att "History never repeats itself but is does rhyme". Jag tänker att det kan vara på ett liknande sätt när det gäller traditionella, ursprungstypiska och hantverksmässigt framställda viner. Terroir upprepar sig inte, men den rimmar.

Min tanke är att poängen, eller åtminstone en av poängerna, med  terroir är att det ger mångfald och variation. Variationen är på ett tema som jag tror mig om att börja känna igen. Det var en provning av några grekiska viner som fick mig att börja tänka i dessa banor. Vinerna jag provade kändes både unika och välbekanta. De talade så att säga inte grekiska med mig. Språket gick att förstå även om det talades dialekt. Ikväll öppnade jag ytterligare en grekisk flaska, ett vin som fick mig att gå ifrån att vara försiktigt nyfiken till entusiastisk.

Karanika är en rätt ny egendom. Den drivs sedan några år tillbaka av det holländska paret Laurens Hartman och Anette van Kampen. De slog sig ner i Amyndeo i norra Grekland. Deras 4.5 ha är belägna på 650 meters höjd. Vinstockarna är mellan 30 och 100 år gamla. Laurens Hartmans ambition var från början att göra xinomavro som den en gång gjordes. Ekologisk odling, naturjäst, lång maceration och ofiltrerat. 2009 lär ha varit en svår årgång och förmodligen en stor utmaning för den relativt oerfarne Hartman. Jag som saknar referensramar när det gäller xinomavro kan bara konstatera att vinet i glaset är fantastiskt. Varken mer eller mindre.

Doften är inte särskilt fruktig. Nypon och balsamiska ångor är det första intrycket, lite rensande Vick-inhalator. Smaken bjuder på den där perfekta kombinationen av lätthet och kraft. Lite av att dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Lite nyponsötma och balsamvinäger. Hög, frisk syra och rejält med finkorniga tanniner.

Den som bekänner sig till gospeln enligt Etna eller den nordpiemontesiska nebbiolotrosbekännelsen och vill lämna det monoteistiska, look no further.

Karanikas viner importeras till Danmark av Oinofilia. Kostade 150 DKK hos Vinocultura och kan möjligen hittas hos Terroiristen

tisdag 17 februari 2015

2013 I Clivi Verduzzo


Handen på hjärtat, när drack du en torr,  konventionellt vinifierad verduzzo senast ?

Verduzzo kallas ibland för en vitskinnad rödvinsdruva. Oftast används den till söta eller halvsöta viner. Ibland används verduzzo i torra blandningar och någon gång görs kraftfulla orangeviner. Mig veterligen odlas verduzzo enbart i Colli Orientale, Collio och i Collios slovenska del Brda.

Jag har känt till producenten I Clivi, provat ett par flaskor som jag gillat men av någon anledning har jag inte gått vidare. Förrän nu. Företaget startade under tidigt 90-tal av Ferdinando Zanusso med ambitionen att göra viner med maximalt uttryck av områdets terroir. I Clivi har åtta hektar i ett av Colli Orientales allra bästa områden, Corno di Rosazzo och fyra hektar i Brazzano som tillhör Collio. Vinstockarna är gamla och naturligt lågavkastande. Jordmånen är klassisk ponca.  Numera är det sonen Mario som ansvarar för produktionen och arbetar i samma anda som sin far. Ekologiskt vingårdsarbete, naturlig jäst, ingen maceration, ingen filtrering och ingen ek alls. Vinerna lagras länge i ståltank på jästfällningen. Viner i Mario Schiopettos anda.

2013 I Clivi Verduzzo kommer från en vingård med 60-åriga stockar. Det har lagrats sex månader på ståltank. Vinet är ljust guldgult i färgen. Det har inte genomgått någon malolaktisk jäsning. Doften är rätt återhållsam men det finns en del primära aromer av äpple,  päron och citrus. Vitpeppar och tydliga mineraltoner.

Smaken är mycket frisk. Gröna äpplen, citrus och en liten ton av honung. Väldigt rent, rensande vin med hög frisk syra och mineralisk, nästan lite salt, avslutning. Lång eftersmak. I finalen ger sig också verduzzons tanniner till känna med en lätt strävhet. Klassiskt, lite krävande och väldigt personligt vitt vin.

Det här är fantastiskt gott nu men det kommer att bli ännu bättre med några års lagring. Jag dricker vinet över tre dagar och det smakar bäst dag tre. Då har den primära frukten tonats ner. Päronaormerna är borta och vinets struktur och mineralitet framträder tydligare.

Kostar 150 DKK hos Niche Vin.

torsdag 12 februari 2015

2012 Gino Pedrotti L'Aura

Välkommen till Giuseppe Pedrottis vinvärld. Den skiljer sig lite från de sammanhang jag brukar röra mig i. Du förstår, Giuseppe gillar inte skarpa kanter. Han vill ha rondör. Hans viner är snarare cirkulära än linjära. Frukten skördas riktigt mogen och syrorna är lite dämpade. Giuseppe gör vänliga viner.
Det finns en tydlig röd tråd i Pedrottis viner. Odlingen är biodynamisk och källararbetet återhållsamt. Giuseppe berättar att han helst lagrar sina viner på botti men använder också en del mindre fat. Man använder naturlig jäst och filtrerar inte vinerna. Frukten skördas sent och vinerna är rika, aromatiska och på många sätt väldigt lätta att ta till sig. De vita vinerna macereras i ett par veckor.

I fredags höll Giuseppe en provning för ett trettiotal personer i en källarlokal i Ängelholm. Jag hade inte provat hans viner tidigare men det faktum att Pedrottis viner ingår i Cibi&Vinis sortiment gjorde att jag inte hyste några som helst betänkligheter mot att ordna en provning. Provningen innehöll fem av Pedrottis åtta viner. Vi smakade nosiola, l'aura, schiava nera, l'auro och vino santo, och hoppade över merlot och rebo. Jag gillade det jag prövade över hela linjen. Det var dock ett vin som verkligen stack ut och som jag återvände till både under kvällen och dagarna efter provningen.

2012 L'Aura är en blandning av nosiola och chardonnay, två veckors skalkontakt och ett års lagring på små, gissningsvis begagnade fat. Vinet är djupt guldgult i färgen. Rik, yppig doft med honung, mogen frukt, hasselnötter och lite målarlåda. Smaken är fyllig och djup med hög viskositet. Kraftfullt men inte tungt. Syrorna balanserar den mogna frukten fint. Tydliga men väl integrerade tanniner och lång eftersmak.

Det här imponerar verkligen. Underbart meditationsvin som också visar sig vara ypperligt till ost, chark och rökt lax. 145 DKK hos Cibi&Vini


onsdag 11 februari 2015

.

Carlo brukar säga att lusten ska driva verket. Just nu är inte den så stor så  frustrationen får stå för bränslet. Och ja, jag har haft kontakt med systembolaget. Eller kanske snarare icke-kontakt. Det gäller 92559.

Vinet släpptes i fredags. Några hundra flaskor till vinkällarbutikerna och så då pliktskylidgt några dussin till varudepån för oss lantisar att slåss om. Av någon anledning låg servern nere fredag förmiddag och när allt funkade var depån ekande tom. Däremot fanns det flaskor kvar i vinkällarbutikerna. Som såklart inte gick att beställa.

En kontakt med importören Winetrade talade om att nya flaskor skulle komma till både depå och vinkällarbutiker. Jag kontaktade kundtjänst som bekräftade att depån skulle få 42 flaskor och vinkällarbutikerna några hundra. För att känna mig säker på att få den eftertraktade lådan la jag in en bevakning. 

Idag, dagen då de nya flaskorna skulle komma in till depån stod webbsaldot på noll och något mail från systembolaget fick jag inte. När jag ringde kundtjänst fick jag beskedet att man sålt slut och man visste inte varför jag inte fått något mail. Några av de 156 flaskorna på Regeringsgatan gick inte att reservera. Nytt samtal med Winetrade gav för handen att det fortfarande fanns flaskor i deras lager. Men dessa gick såklart inte att beställa till min butik.

Jag skulle kunna skriva mycket om vad jag tänker om detta men jag tror jag låter bli. Jag tror också jag tar och släpper tanken på de där sura Jurapinnarna. Och på att handla vin hos världens bästa vinhandel. Det finns ju trots allt en del annat som är bra mycket roligare.