torsdag 23 oktober 2014

2012 Domaine Giachino Gamay




Fina grejer det här. Naturlig gamay från Savoien. Domaine Giachino drivs av bröderna Fréderic och David Giachino. Äldste brodern Fréderic tog över farfaderns vinmarker 1988, till en början bara 1.5 ha. 2006 kom David med i rörelsen och samtidigt konverterade man till ekologisk odling. Idag har man ungefär 10 ha och arbetar sedan ifjol biodynamiskt. Markerna ligger vid foten av Mont Granier och jordmånen är en blandning av lera och kalksten. Domaine Giachino är sedan flera år tillbaka medlemmar i organisationen Natur et Progrés och man arbetar icke-interventionistiskt i källaren. Svavel används i undantagsfall.

2012 Domaine Giachino Gamay är en glad gamay gamäng. Verkligen generös doft med jordgubbar, mörka bär och kryddor. Det finns också en lite blommig naturvinston. Inviterande, vänligt och bara sådär oförställt kul. Smaken går i precis samma anda och bjuder på smaskig, saftig frukt. Mjukt och kryddigt. Bra syra och lätta tanniner. Lättdrucket och lämpligt nog bara 12% alkohol.

Köpt hos Vores Marked

Har du ett par minuter över så klicka in på danska impotörens hemsida och se det lilla filmklippet om Domiane Giachino

söndag 19 oktober 2014

2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari

Det är inte utan att man undrar över hur det går till när druvornas hackordning delas ut. Det verkar också som att när det väl är gjort så finns det en tung apparat som stiger in och befäster. Tänk bara på alla förnumstiga vinböcker som lär oss att terrano, dolcetto och andra proletära druvor absolut inte går att lagra. Jag har inte en aning om vad expertisen säger om Freisa. Säger de något överhuvudtaget ? Är det någon som egentligen bryr sig ?

2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari är inget märkvärdigt vin och alldeles för bra för att bara flasha förbi på Instagram eller Twitter. Jag vet egentligen inte så mycket om vinet mer än att det är en relativt ny producent som arbetar ekologiskt och icke-interventionistiskt. Vinet i sig berättar resten. Vi har att göra med ett rejält och rustikt matvin, tätt mörkrött i färgen, som inte visar på mycket av det påstådda släktskapet med nebbiolo. Doften är intagande med blåbär, violer, rosor och mineraler. Smaken är förledande charmig med söt bärfrukt innan syrorna kickar in och tanninerna snörper åt. Lång, god lite bittersöt eftersmak. Kul och väldigt personligt vin som är gott att dricka nu men som garanterat tål att ligga till sig.


Provning med Marco Sara 14/11



Det blev ingen Friulienresa i somras. Därför försöker jag kompensera genom att plocka hit lite av det bästa regionen har att erbjuda. Som ett led i detta kommer Marco Sara till Ängelholm och Hedentorps fredagen den 14/11.

Marco Sara är en ung vinmakare som håller gamla traditioner levande. Från början gjorde han enbart söta viner på de lokala druvorna picolit och verduzzo som vinifierades på damejeanne. Numera gör han även torra bordsviner. Produktionen är mycket begränsad och ligger på mellan 1.000 och 2.000 flaskor per sort.

Vi kommer, om allt går enligt plan, att prova hela Marcos sortiment, tre vita, tre röda och två söta. Det blir god mat och som extra bonus kommer Camilla Ebbesson från Ebbessons gårdsmejeri för att berätta om sitt arbete. Efter maten provar vi några av hennes ostar till Marcos viner.

För mer info och anmälan kontakta l.olsen@telia.com

Cibi&Vini importerar Marcos viner.

Läs tidigare poster om Marcos viner här

Tänkta viner

2013 Ribolla Gialla
2013 Friulano
2012 Erba Alta Friulano
2012 El Re Refosco dal Peduncolo rosso
2012 Frank Cabernet Franc
2012 Schioppettino
2012 Verduzzo
2012 Piculit



lördag 18 oktober 2014

Några noteringar från Helsingörs vinfestival

Ett argument som systembolagskramare ofta använder sig av är att sortiementet av vin skulle bli väldigt dåligt om marknaden släpprtes fri. Tanken verkar vara att om monopolet försvinner så skulle vi vinentusiaster vara utlämnade till dagligvaruhandelns och livsmedelskjedornas godtycke. Privata entusiaster verkar man helt bortse från.

Jag tillbringade en stor del av lördagen med att botanisera vad ett tjugotal vinimportörer från norra Själland har att erbjuda. Rent teoretiskt var det möjligt att prova c a 300 viner, en bråkdel av importörernas samlade sortiment. Det blandades friskt mellan högt och lågt men med tillräckligt många  intressanta viner för att göra mig mer än nöjd. Kan inte påminna mig att jag såg ett enda pappvin och min oro över hur en monopolfri vintillvaro skulle te sig mildrades trots idogt spottande.

Helsingörs Vinfestival är speciellt. Det är trångt, småstökigt, lite mer än fullsatt och ljudnivån redan inledningsvis smått smärtsam.  Samtidigt är det en befriande avspänd tillställning. Det behöver inte alltid vara så fokuserat och seriöst. Kanske är det så att det är det är andra kvaliteter som träder fram i ett sådant här sammanhang jämfört med vita dukar, fem glas och protokoll ?




Jag inledde provandet hos Blancs, en importör som från början bara handlade med vit bourgogne. Nu har man breddat sortimentet något och plockar även hem en handfull röda. Här saknar jag helt referenser för att avgöra men gillade 2012 Moulin aux Moines Les Combottes Pernand Vergelesses rätt skarpt. Slank, ungfruktig och uppfriskande. Ännu roligare var samme producents 2013 Vin Natur, sans souffre!  Funkig, frisk, vansinnigt charmig och snabbsänkt pinot. Blancs toppnummer var ändå 2010 Domaine Tessier Genevrieres 1er Cru Mersault. Elegant vin med perfekt balans mellan frukt och syra. Riktigt snygg fathantering

Hos nästan helt nya importören Barbera Vinimport smakade jag 2012 Crivelli Ruché. Läckert aromatisk med rosor, violer och jordgubbar. Bra balans med sötma, syra och tanniner. Riktigt bra ruche´ till ett riktigt bra pris. I övrigt fanns en mogen, fatlagrad 2006 Neuvsent Riserva från Cascina Garitina och en fin 2011 Roero från Antica Cascina. Kan nog tänka mig en tur till Espergaerde och kolla Barbera Vinimports sortiment lite närme. Gott om habila bruksviner



Bacchus vinimport är en återkommande utställare på Helsingörs Vinfestival med en räcka utmärkta tyska och österrika viner i väldigt överkomlig prisklass. Deras utbud från Weinbau Schmelzer är jag väl bekant med sedan tidigare. Nu provade jag pinot noir/St Laurent-blandningen 2011 Burgunderbombe som visade upp ett utmärkt råmaterial väl dolt av ek. Betydligt roligare var 2012 Spätburgunder från Franken-producenten Weingut Brennfleck. Snäppet över de flesta teutoniska instegsburgundrar jag provat.


Prövestenens Vinhandel hällde generöst tre årgångar av Castello Banfis Brunello di Montalcino Poggio all'Oro. 93, 95 och 04. Kul att prova, väldigt välsmakande men de nådde nog inte riktigt fram till mig i larmet. Hursomhelst kul med en seriös vinhandlare i Helsingör.

Och på tal om Helsingör. Här finns också Kroatisk Vin som importerar, driver butik och vinbar på gågatan. De erbjuder precis vad namnet lovar. Mycket av deras viner går mig förbi men provade ett par intressanta viner på den inhemska druvan grasevina. Noterade också att de importerar Roxanich och har ett spännande orangevin i sortimentet. Får nog bli ett besök vid nästa Helsingörstur







Dagens längsta stopp gjorde jag hos Vores Marked där den charmerande Birgit Pichat presenterade sina viner. Jag provade rubbet och det var bra grejer över hela linjen. Inriktningen är på mer eller mindre naturliga viner. Okonstalde, drickvänliga och charmiga prylar. En del med en eller ett par extra dimensioner. Som t ex 2011 La Ferme Des Sept Lunes Saint Joseph. Idag frisk, läskande, sval och ungfruktig syrah som lovar gott för framtiden. Domaine Monier Perreol representerades med tre druvrena syrahviner med olika årgångar och ambitionsnivå. Renhet, balans och väldigt vital frukt är genomgående i alla tre vinerna.

Jag provade ett par riktigt trevliga viner från Giachino i Savoien. 2012 Apremont är druvren och lågsvavlad jaquere. Friskt, krispigt, mineraliskt och rent med klingande syror. 2012 Gamay är charmerande bärigt, kryddigt och farligt lättdrucket. Här hittade jag massor med nya trådar att följa upp.



Den importör som jag känner bäst av samtliga närvarande är utan tvekan Emilie Vin. Riktigt spännande att få prova 2008 Pian dell'Orino Brunello di Montalcino och 2011 Piandorino. Samma druva, samma mark men två helt olika intryck. Brunellon är majestätisk och en contender för best in show. Här finns två fina bandolviner Domaine de la Begude. 2009 Bandol Rogue är väldigt ungt men med frisk körsbärsfrukt, kryddor, lite animaliska toner, bra syra och tuffa tanniner lockar det till köp. 2005 Domaine Les Beates Terra D'Or är riktigt kul i modern, fruktdriven stil med antydan till mognad.


Ett annat långt stopp blev det hos Fredriksdals Kiresebärsvin. Jag har länge funderat över varför en del personer envisas med att försöka odla druvor här uppe. Som hobby kan jag förstå det, för att visa att det går. Men inte om man förväntar sig att ta produkterna på allvar. Då tycker jag att ett projekt som Fredriksdal är betydligt mer spännade och de gör produkter som jag kan ta till mig helt utan reservationer, varken för pris eller smak. Producenten presenterade fem olika viner, alla med varierande grad av sötma och frisk syra. Allra mest tilltalade årgångslösa Kirsebärsvin Rancio som lagrats utomhus på25-liters glasflaskor under ett år och därefter på cognacsfat. Komplex smak med apelsinskal, torkad frukt och nötter. Riktigt spännande och ett utmärkt exempel på vad som skulle gå att åstadkomma i norr.


måndag 13 oktober 2014

2013 Domaine Monier Perreol Syrah VdP



För att hämta inspiration till ett inlägg om helgens holmgång på Helsingörs vinfestival korkade jag upp ett av inköpen. När det dessutom vankades slöstekta, svartvinbärsmarinerade revbensspjäll till kvällsmat kändes valet av en purfärsk syrah från en favoritproducent inte särskilt svårt.

2013 Domaine Perreol Syrah VdP är producentens instegsvin och här har snackar vi verkligen no-nonsense syrah. Purpurfärgat men inte så tätt i färgen. Oerhört charmerande, arketypisk ung syrahdoft. Rökig chark, peppar, sötlakrits, svarta oliver mineraler, svarta vinbär och björnbär. Över den blandningen svävar lite florala övertoner. Smaken är sval, ren och läskande. Söt frukt, friska syror och relativt lätta tanniner. Lättdrucket och enkelt men absolut inte banalt.

Kostar 110 DKK hos Vores  Marked. Här finns även DMPs övriga viner och en hel del andra spännande prylar

fredag 19 september 2014

Helsingörs Vinfestival 11/10



Den 11/10 går Helsingörs Vinfestival av stapeln. Har inte varit där på ett par år men det brukar vara en hel del intressanta viner och generöst med hygge. Framförallt är det en tillställning för små vinimportörer i närområdet och festivalen är ett bra tillfälle att knyta kontakter. Läs mer om festivalen på hemsidan. Boka biljetter hos billetnet

Bland utställarna finns en av Billigt Vins husvinhandlare Emilie Vin men också Vores Marked, som har ett litet men intressant naturvinssortiment och högklassig St Joseph från Domaine Monier Pérreol, Blancs med ett gäng bourgogner jag är nyfiken på och Helsingörshandlaren Prövestsenens Vinhandel där jag handlade mina första flaskor Tenuta delle Terre Nere. Därutöver ett gäng importörer jag inte har den minsta koll på och goda möjligheter att göra nya upptäckter.

torsdag 14 augusti 2014

2011 Vinogradi Fon Teran


                       
Marko Fons viner har onekligen väckt en del uppmärksamhet bland de som haft förmånen att prova dem. Jag har också förstått att de som haft några flaskor undanstoppade börjar gå tomma. Det är lika illa här. Ett par varianter är dock oprövade och ikväll korkade jag upp det vin jag kanske varit allra mest nyfiken på. Skälet till min nyfikenhet är 2008 Lui, som provades här av mig och även Italienska Viner har smakat,  en deklasificerad teran som verkligen får en att fundera på hur en fullgod variant smakar. Faktum är att 2011 Vinogradi Fon Teran till en början är väldigt mycket. Nästan för mycket. Årgången var extrem och det här är långt ifrån en standard-teran med sina 14.5% alkohol. Alla typiska teran-komponenter är förvisso på plats men här är alla reglage uppskruvade på elva.

Vinet har en väldigt tät blåröd färg. Doften är intensivt körsbärsfruktig med inslag av järn och blod. Smaken initialt aggresiv och vildsint. Frukten är nästan tuggbar. Söt bärfrukt och mycket hög syra som inte riktigt harmonierar. Väl integrerade tanniner och lång, mineralstinn eftersmak som bärs av alkohol och syra. Det blir bara ett glas första dagen.

Dag två har vinet lugnat ner sig betydligt. Fortfarande ett vin som präglas av kontrasten mellan sött och syrligt men nu känns vinet mycket mera ihopsamlat och fokuserat. Komplexiteten har ökat. Körsbärsfrukten kompletteras med hö, viol, lakrits och mandel. Fortfarande mer vilt än tamt. Det här är naturligtvis alldeles för ungt att dricka nu och det kommer att hålla i många år framöver. Samtidigt en riktigt häftig vinkick.

Bortom smaknoteringar så är det här en vinupplevelse som påverkar mig väldigt mycket. Det här är Carso tappat på flaska, i koncentrerad form. Här finns allt det karga, vilda och otillgängliga som präglar området men också skönheten, djupet och en obändig kraft. En vin som klarar av att vara både och, som låter det till synes motsägelsefulla skapa spänning snarare än att kontrasterna tar ut varandra. Precis som Carso. Ett verkligen fascinerande vin som inte skulle kunna komma någon annanstans ifrån.

Läs om mitt besök hos Marko Fon här