söndag 19 oktober 2014

2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari

Det är inte utan att man undrar över hur det går till när druvornas hackordning delas ut. Det verkar också som att när det väl är gjort så finns det en tung apparat som stiger in och befäster. Tänk bara på alla förnumstiga vinböcker som lär oss att terrano, dolcetto och andra proletära druvor absolut inte går att lagra. Jag har inte en aning om vad expertisen säger om Freisa. Säger de något överhuvudtaget ? Är det någon som egentligen bryr sig ?

2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari är inget märkvärdigt vin och alldeles för bra för att bara flasha förbi på Instagram eller Twitter. Jag vet egentligen inte så mycket om vinet mer än att det är en relativt ny producent som arbetar ekologiskt och icke-interventionistiskt. Vinet i sig berättar resten. Vi har att göra med ett rejält och rustikt matvin, tätt mörkrött i färgen, som inte visar på mycket av det påstådda släktskapet med nebbiolo. Doften är intagande med blåbär, violer, rosor och mineraler. Smaken är förledande charmig med söt bärfrukt innan syrorna kickar in och tanninerna snörper åt. Lång, god lite bittersöt eftersmak. Kul och väldigt personligt vin som är gott att dricka nu men som garanterat tål att ligga till sig.


Provning med Marco Sara 14/11



Det blev ingen Friulienresa i somras. Därför försöker jag kompensera genom att plocka hit lite av det bästa regionen har att erbjuda. Som ett led i detta kommer Marco Sara till Ängelholm och Hedentorps fredagen den 14/11.

Marco Sara är en ung vinmakare som håller gamla traditioner levande. Från början gjorde han enbart söta viner på de lokala druvorna picolit och verduzzo som vinifierades på damejeanne. Numera gör han även torra bordsviner. Produktionen är mycket begränsad och ligger på mellan 1.000 och 2.000 flaskor per sort.

Vi kommer, om allt går enligt plan, att prova hela Marcos sortiment, tre vita, tre röda och två söta. Det blir god mat och som extra bonus kommer Camilla Ebbesson från Ebbessons gårdsmejeri för att berätta om sitt arbete. Efter maten provar vi några av hennes ostar till Marcos viner.

För mer info och anmälan kontakta l.olsen@telia.com

Cibi&Vini importerar Marcos viner.

Läs tidigare poster om Marcos viner här

Tänkta viner

2013 Ribolla Gialla
2013 Friulano
2012 Erba Alta Friulano
2012 El Re Refosco dal Peduncolo rosso
2012 Frank Cabernet Franc
2012 Schioppettino
2012 Verduzzo
2012 Piculit



lördag 18 oktober 2014

Några noteringar från Helsingörs vinfestival

Ett argument som systembolagskramare ofta använder sig av är att sortiementet av vin skulle bli väldigt dåligt om marknaden släpprtes fri. Tanken verkar vara att om monopolet försvinner så skulle vi vinentusiaster vara utlämnade till dagligvaruhandelns och livsmedelskjedornas godtycke. Privata entusiaster verkar man helt bortse från.

Jag tillbringade en stor del av lördagen med att botanisera vad ett tjugotal vinimportörer från norra Själland har att erbjuda. Rent teoretiskt var det möjligt att prova c a 300 viner, en bråkdel av importörernas samlade sortiment. Det blandades friskt mellan högt och lågt men med tillräckligt många  intressanta viner för att göra mig mer än nöjd. Kan inte påminna mig att jag såg ett enda pappvin och min oro över hur en monopolfri vintillvaro skulle te sig mildrades trots idogt spottande.

Helsingörs Vinfestival är speciellt. Det är trångt, småstökigt, lite mer än fullsatt och ljudnivån redan inledningsvis smått smärtsam.  Samtidigt är det en befriande avspänd tillställning. Det behöver inte alltid vara så fokuserat och seriöst. Kanske är det så att det är det är andra kvaliteter som träder fram i ett sådant här sammanhang jämfört med vita dukar, fem glas och protokoll ?




Jag inledde provandet hos Blancs, en importör som från början bara handlade med vit bourgogne. Nu har man breddat sortimentet något och plockar även hem en handfull röda. Här saknar jag helt referenser för att avgöra men gillade 2012 Moulin aux Moines Les Combottes Pernand Vergelesses rätt skarpt. Slank, ungfruktig och uppfriskande. Ännu roligare var samme producents 2013 Vin Natur, sans souffre!  Funkig, frisk, vansinnigt charmig och snabbsänkt pinot. Blancs toppnummer var ändå 2010 Domaine Tessier Genevrieres 1er Cru Mersault. Elegant vin med perfekt balans mellan frukt och syra. Riktigt snygg fathantering

Hos nästan helt nya importören Barbera Vinimport smakade jag 2012 Crivelli Ruché. Läckert aromatisk med rosor, violer och jordgubbar. Bra balans med sötma, syra och tanniner. Riktigt bra ruche´ till ett riktigt bra pris. I övrigt fanns en mogen, fatlagrad 2006 Neuvsent Riserva från Cascina Garitina och en fin 2011 Roero från Antica Cascina. Kan nog tänka mig en tur till Espergaerde och kolla Barbera Vinimports sortiment lite närme. Gott om habila bruksviner



Bacchus vinimport är en återkommande utställare på Helsingörs Vinfestival med en räcka utmärkta tyska och österrika viner i väldigt överkomlig prisklass. Deras utbud från Weinbau Schmelzer är jag väl bekant med sedan tidigare. Nu provade jag pinot noir/St Laurent-blandningen 2011 Burgunderbombe som visade upp ett utmärkt råmaterial väl dolt av ek. Betydligt roligare var 2012 Spätburgunder från Franken-producenten Weingut Brennfleck. Snäppet över de flesta teutoniska instegsburgundrar jag provat.


Prövestenens Vinhandel hällde generöst tre årgångar av Castello Banfis Brunello di Montalcino Poggio all'Oro. 93, 95 och 04. Kul att prova, väldigt välsmakande men de nådde nog inte riktigt fram till mig i larmet. Hursomhelst kul med en seriös vinhandlare i Helsingör.

Och på tal om Helsingör. Här finns också Kroatisk Vin som importerar, driver butik och vinbar på gågatan. De erbjuder precis vad namnet lovar. Mycket av deras viner går mig förbi men provade ett par intressanta viner på den inhemska druvan grasevina. Noterade också att de importerar Roxanich och har ett spännande orangevin i sortimentet. Får nog bli ett besök vid nästa Helsingörstur







Dagens längsta stopp gjorde jag hos Vores Marked där den charmerande Birgit Pichat presenterade sina viner. Jag provade rubbet och det var bra grejer över hela linjen. Inriktningen är på mer eller mindre naturliga viner. Okonstalde, drickvänliga och charmiga prylar. En del med en eller ett par extra dimensioner. Som t ex 2011 La Ferme Des Sept Lunes Saint Joseph. Idag frisk, läskande, sval och ungfruktig syrah som lovar gott för framtiden. Domaine Monier Perreol representerades med tre druvrena syrahviner med olika årgångar och ambitionsnivå. Renhet, balans och väldigt vital frukt är genomgående i alla tre vinerna.

Jag provade ett par riktigt trevliga viner från Giachino i Savoien. 2012 Apremont är druvren och lågsvavlad jaquere. Friskt, krispigt, mineraliskt och rent med klingande syror. 2012 Gamay är charmerande bärigt, kryddigt och farligt lättdrucket. Här hittade jag massor med nya trådar att följa upp.



Den importör som jag känner bäst av samtliga närvarande är utan tvekan Emilie Vin. Riktigt spännande att få prova 2008 Pian dell'Orino Brunello di Montalcino och 2011 Piandorino. Samma druva, samma mark men två helt olika intryck. Brunellon är majestätisk och en contender för best in show. Här finns två fina bandolviner Domaine de la Begude. 2009 Bandol Rogue är väldigt ungt men med frisk körsbärsfrukt, kryddor, lite animaliska toner, bra syra och tuffa tanniner lockar det till köp. 2005 Domaine Les Beates Terra D'Or är riktigt kul i modern, fruktdriven stil med antydan till mognad.


Ett annat långt stopp blev det hos Fredriksdals Kiresebärsvin. Jag har länge funderat över varför en del personer envisas med att försöka odla druvor här uppe. Som hobby kan jag förstå det, för att visa att det går. Men inte om man förväntar sig att ta produkterna på allvar. Då tycker jag att ett projekt som Fredriksdal är betydligt mer spännade och de gör produkter som jag kan ta till mig helt utan reservationer, varken för pris eller smak. Producenten presenterade fem olika viner, alla med varierande grad av sötma och frisk syra. Allra mest tilltalade årgångslösa Kirsebärsvin Rancio som lagrats utomhus på25-liters glasflaskor under ett år och därefter på cognacsfat. Komplex smak med apelsinskal, torkad frukt och nötter. Riktigt spännande och ett utmärkt exempel på vad som skulle gå att åstadkomma i norr.


måndag 13 oktober 2014

2013 Domaine Monier Perreol Syrah VdP



För att hämta inspiration till ett inlägg om helgens holmgång på Helsingörs vinfestival korkade jag upp ett av inköpen. När det dessutom vankades slöstekta, svartvinbärsmarinerade revbensspjäll till kvällsmat kändes valet av en purfärsk syrah från en favoritproducent inte särskilt svårt.

2013 Domaine Perreol Syrah VdP är producentens instegsvin och här har snackar vi verkligen no-nonsense syrah. Purpurfärgat men inte så tätt i färgen. Oerhört charmerande, arketypisk ung syrahdoft. Rökig chark, peppar, sötlakrits, svarta oliver mineraler, svarta vinbär och björnbär. Över den blandningen svävar lite florala övertoner. Smaken är sval, ren och läskande. Söt frukt, friska syror och relativt lätta tanniner. Lättdrucket och enkelt men absolut inte banalt.

Kostar 110 DKK hos Vores  Marked. Här finns även DMPs övriga viner och en hel del andra spännande prylar

fredag 19 september 2014

Helsingörs Vinfestival 11/10



Den 11/10 går Helsingörs Vinfestival av stapeln. Har inte varit där på ett par år men det brukar vara en hel del intressanta viner och generöst med hygge. Framförallt är det en tillställning för små vinimportörer i närområdet och festivalen är ett bra tillfälle att knyta kontakter. Läs mer om festivalen på hemsidan. Boka biljetter hos billetnet

Bland utställarna finns en av Billigt Vins husvinhandlare Emilie Vin men också Vores Marked, som har ett litet men intressant naturvinssortiment och högklassig St Joseph från Domaine Monier Pérreol, Blancs med ett gäng bourgogner jag är nyfiken på och Helsingörshandlaren Prövestsenens Vinhandel där jag handlade mina första flaskor Tenuta delle Terre Nere. Därutöver ett gäng importörer jag inte har den minsta koll på och goda möjligheter att göra nya upptäckter.

torsdag 14 augusti 2014

2011 Vinogradi Fon Teran


                       
Marko Fons viner har onekligen väckt en del uppmärksamhet bland de som haft förmånen att prova dem. Jag har också förstått att de som haft några flaskor undanstoppade börjar gå tomma. Det är lika illa här. Ett par varianter är dock oprövade och ikväll korkade jag upp det vin jag kanske varit allra mest nyfiken på. Skälet till min nyfikenhet är 2008 Lui, som provades här av mig och även Italienska Viner har smakat,  en deklasificerad teran som verkligen får en att fundera på hur en fullgod variant smakar. Faktum är att 2011 Vinogradi Fon Teran till en början är väldigt mycket. Nästan för mycket. Årgången var extrem och det här är långt ifrån en standard-teran med sina 14.5% alkohol. Alla typiska teran-komponenter är förvisso på plats men här är alla reglage uppskruvade på elva.

Vinet har en väldigt tät blåröd färg. Doften är intensivt körsbärsfruktig med inslag av järn och blod. Smaken initialt aggresiv och vildsint. Frukten är nästan tuggbar. Söt bärfrukt och mycket hög syra som inte riktigt harmonierar. Väl integrerade tanniner och lång, mineralstinn eftersmak som bärs av alkohol och syra. Det blir bara ett glas första dagen.

Dag två har vinet lugnat ner sig betydligt. Fortfarande ett vin som präglas av kontrasten mellan sött och syrligt men nu känns vinet mycket mera ihopsamlat och fokuserat. Komplexiteten har ökat. Körsbärsfrukten kompletteras med hö, viol, lakrits och mandel. Fortfarande mer vilt än tamt. Det här är naturligtvis alldeles för ungt att dricka nu och det kommer att hålla i många år framöver. Samtidigt en riktigt häftig vinkick.

Bortom smaknoteringar så är det här en vinupplevelse som påverkar mig väldigt mycket. Det här är Carso tappat på flaska, i koncentrerad form. Här finns allt det karga, vilda och otillgängliga som präglar området men också skönheten, djupet och en obändig kraft. En vin som klarar av att vara både och, som låter det till synes motsägelsefulla skapa spänning snarare än att kontrasterna tar ut varandra. Precis som Carso. Ett verkligen fascinerande vin som inte skulle kunna komma någon annanstans ifrån.

Läs om mitt besök hos Marko Fon här

måndag 11 augusti 2014

Orangevin hos Terroiristen

I tordags bjöd Stefan Jensen och Terroiristen in till provning på temat Orange Vin. Vinerna presenterades av en gäst-WJ(wine-jockey) Maria Nygaard Kristensen. För min del ett utmärkt tillfälle att få utrymme att testa och diskutera påståendet att metoden att macerera vita druvor skulle skymma druv- och ursprungstypicitet.

Min erafarenhet av orangea viner sträcker sig en sju, åtta år tillbaka i tiden. Jag tycker mig ofta hitta en del gemensamma drag hos vinerna som gjorts med lång skalkontakt. Ofta finns det ett inslag av (torkad) aprikos, apelsinskal och fin starksprit. Det är också sällan att druvkaraktären går att känna igen från ett konventionellt vitt vin. Alltså, en skalmacererad chardonnay utvecklar helt andra aromer än de man hittar hos en bourgogne. Min funderingar är om det också kan finnas druvtypiska drag hos orangea viner ?

Jag får såklart inte svar på den frågan under kvällen men tänker att det måste vara så. Det låter helt orimligt att skalkontakten skulle radera ut skillnaderna mellan vita druvsorter men inte mellan röda. Min tanke är att de flesta av oss fortfarande är ganska ovana vid orangea viner och att vi fokuserar på likeheterna mellan vinerna vi provat. Det är ju också sällan man får möjlighet att prova en hel rad orangea viner och ges möjligheten att fokusera på skillnaderna.

Maria Nygaard Kristensen har arbetat med mat och vin under många år. Hon var en av de första som började plocka in orangea viner på vinlistorna hos Köpenhamns topprestauranger. Maria menar att oftast fokuserar den som provar ett orange-vin på den speciella upplevelsen och att man därför inte är lika uppmärksam på det druvspecifika. Hon säger också att det druvtypiska skiljer sig åt mellan ett orangevin och ett konventionellt vin men att det definitivt finns där.

Under kvällen finns möjlighet att prova tio viner. Jag smakar sju av dessa. Det finns helt klart en del gemensamma drag men här blir det verkligen tydligt att skillnaderna är stora mellan de olika vinerna.

2011 Pok Tamas Rigopohar är gjort på furmint och harslevelü som haft ungefär en veckas skalkontakt. Färgen är guldgul snarare än orange. Initialt skum doft av våt papp och jag misstänker att vinet är korkat. Maria Nygaard Kristensen säger att vinet ska dofta så och det blir bättre med lite luft. Rätt blyg doft med lite väl mycket alkohol. Mjuk smak, dämpad syra, tydlig mineralkaraktär. Inte jag kommer att dricka igen.

2010 Zidarich Prulke är en blandning på 60% sauvignon blanc, 20% malvasia och 20% vitovska som haft knappt två veckors skalkontakt. Jäsning och lagring på stora ekfat. Guldgul, lite grumlig färg. Fullständigt fantastisk doft med fläder, citrus och mineraler. Efter hand dyker det upp spännande kryddtoner och komplexiteten ökar. Smaken är synnerligen ren och frisk med citrus och rensande mineraler. Lite greppighet i avslitningen och lång eftersmak. För mig är detta det allra mest intressanta av Zidarichs standardbuteljeringar. Missa inte.

2011 Marjan Simcic Rebula Selekcija är på pappret ett mera extremt vin. Jäsning och sex månaders skalkontakt på stora fat och sedan 18 månaders lagring på 500-liters fat. Vinet är guldgult i färgen. Stor, kraftfull doft med citrus, torkad frukt, vanilj och smörkola. Smaken är fyllig och mjuk. Citrus, mineraler men också mer av vanilj och smörkola. Lite dämpad syra. Inte min grej alls. Marjan Simcics viner var bland de första orangea viner jag provade. Hans vita cuvee Teodor Belo var en stor favorit. Den har jag inte provat på ett tag. Måste se till att göra det. Rebulan tackar jag nog nej till framöver

2011 Khareba Monastery Wines Tsolikouri är ett georgiskt qvevrivin. Jag har ingen uppgift om hur länge skalkontakten pågått. Färgen är mörkt halmgul. Doften ger torkad frukt, kryddor, cognac och lösningsmedel. Smaken bentorr med frisk syra och rödvinslik struktur.


2012 Monastero Suore Cistercensi Ruscum är ytterligare ett klostervin, denna gång från ett nunnekloster i Lazio, som görs på 45% trebbiano, 35% malvasia och 20% verdicchio. Vingårdarna sköts av nunnorna och de använder sig av Giampiero Bea som konsult. Vinet har macererats i femton dagar. Komplex doft  som får mig att tänka på sött starkvin. Här finns örter, honung och karamell, tropisk frukt, aprikos och mineraler. Smaken relativt fyllig med torkad frukt, karamell och honung. Syran något dämpad.

2008 Zampaglione Fiano Don Chisciotte är tillsammans med Zidarichs Prulke kvällens vin för mig. Druvren, höghöjdsodlad fiano som haft en månads skalkontakt. Härlig, frisk doft med nötter, citrus, österländska kryddor och äpple. Smaken är superfrisk och pigg med citrus, riktigt bra syra och vulkaniska mineraler.

2011 Paolo Bea Santa Chiara blev kvällens sista vin för min del. Vinet är gjort på lika delar grechetto, malvasia, chardonnay, sauvignon blanc och garganega. 15 dagars skalkontakt och ett års lagring på ståltank. Nötig doft, aprikos, apelsinskal, tobak, kryddörter och lätt pepprighet. Smaken är relativt fyllig med något som drar åt ett elegant starkvin eller cognac. Syran något dämpad och lång avslutning med lite salt mineralitet.

Jag hoppade över kvällens sista flight med Bressan, Cornelissen och Gravner men hann också med att prova 2012 Zanotto Col Fondo som nu importeras till Danmark av Stefan Jensen. Det blev också ett besök hos Manfreds och några ipor hos Mikkeller. Men det är en annan historia...