torsdag 30 oktober 2014

2008 Roagna Langhe Rosso & 2009 Pelissero Barbaresco Nubioloa

2008 Roagna Langhe Nebbiolo är verkligen ett skolboksexempel på traditionell nebbiolo. Helt transparent, rödbrun med en orange kant. Både doft och smak följer samma mönster. Doften är lite stallig, med läder, undervegetation, hallon, rosor och lakrits. Smaken har den där balsamiska kvalitén, söt hallonfrukt och frisk syra. Slankt och luftigt eller rymligt på något sätt men inte utan intensitet. Känns kanske lite glest i avslutningen men då få man vara rätt petig för det här är rätt och slätt gott. Väldigt gott. Finns dessutom tillgängligt på systembolaget till väldigt rimligt pris.

Med riktigt god tradddo-nebbiolo i glaset började jag fundera på hur det kommer sig att jag är så väldigt förtjust i Pelisseros viner. Kom på att det fanns en låda oprovad 2009 Barbaresco Nubiola i källaren. Läge för att undersöka saken. Tyvärr gav provningen inget riktigt svar på frågan för det här var inte särskilt kul alls. Doften är rätt blyg och släpper aldrig loss trots åtskilliga timmars luftning. Försynta körsbär, lite bittermandel och vanilj. Här finns varken kraft eller elegans. Även smaken känns rätt enkel med söt frukt, frisk syra och lite bittra, uttorkande tanniner. Inhandlat hos Superbest för 125 DKK/styck vid köp av tre flaskor. Aktuell årgång är 2010 och trots den relativa besvikelsen ikväll gör jag definitivt nya insatser när det gäller Pelissero.

Nu begrundar jag frågan huruvida min besvikelse handlar om att Pelisseros vin kom i skuggan av Roagnas. Den frågan kommer väl att besvaras vad det lider för detta var första flaskan av tre. Jag tror dock snarare att vi har att göra med en bra kontra en lite för varm årgång. En annan intressant aspekt av jämförelsen är hur Roagnas vin bjuder på utrymme och luft som fylls med nyanser medan Pelisseros vin känns mera koncentrerat utan den där rymden där det kan hända saker. Roagna känns bekvämt tillbakalutat medan Pelissero slår knut på sig själv i ett försök att lyckas.

onsdag 29 oktober 2014

Nordic Organic Food Fair och Älska Mat

I söndags hann jag med att bevista två mässor med fokus på mat och vin. Jag började tidigt med Nordic Organic Food Fair som gick av stapeln i Hyllie. Det mesta föll väl ganska mycket utanför ramarna för vad som vanligtvis avhandlas på Billigt Vin men i utbudet som spände över bredbara ostar gjorda på lupinprotein, slovensk veganpremiumglass och undergörande hudkrämer fanns även en del vin och olivoljor. Jag tillbringade en god stund med att prova tre rena varietal oljor, flera olika slags vinäger och ett druvkoncentrat på Pedro Ximenez från Monte Blanco utanför Cordoba.  Spännande och lärorikt att prova allt från  lätt och fruktig till häftigt pepprig olja. Riktigt hög klass på grejerna.

Mikro-koperativet Valdibella huserar i Camporeale på Sicilien. Jag har provat någon enstaka flaska av deras viner hos Cibi&Vini och hos Terroiristen/Winewise. På mässan fanns möjlighet att prova stora delar av sortimentet. Generellt tycker jag att vinerna gjorda på lokala druvor som grillo, nero d'avola, perricone och catarratto är klart bäst medan man lyckas sämre med internationella. Hög höjd ger friska, drickbara viner och prissättningen ytterst sympatiskt. Så länge man handlar någon annan stans än i Sverige. Kan inte någon importör ge dessa viner ett bättre hem än Expert Wine (kolla in deras hemsida. Underhållningsvärdet är högt).
2013 Arridu var ett av vinerna som verkligen stack ut. Druvren grillo med doft av äpple och citrus. Frisk, läskande mak med persika, örter och grapefrukt i avslutningen. Catarratto/grillo-blandningen 2012 Memorii som fått en diskret ekkyss har lite extra komplexitet och djup. Min stora favorit blev nog ändå 2013 Respiro, osvavlad druvren nero d'avola. Vital doft med hallon och skogsbär. Saftig och mjuk medelfyllig smak med fin syra. Lättdrucket, läskande och oförställt gott. 2013 Kerasos är också druvren nero d'avola. Hälften av vinet har lagrats på fat, hälften på ståltank. Lite mörkare frukt, lite mer struktur men också detta ett fint, rustikt matvin.


Det fanns ytterligare några sicilianska producenter närvarande på Nordic Organic Food Fair. Producenterna fanns inte närvarande utan vinerna presenterades av en agent som inte hade någon vidare koll. De vita serverades rumstempererade i fingerborgsstora plastbägare. Någon närmre information om vinerna gick inte att få. Nu talade i och för sig vinerna rätt bra för sig själv. Alessandro Viola är mannen bakom Uva Tantum. Han gör grillo under eget namn och sedan två syrah/nero d'avola-blandningar under Uva Tantum etiketten (det finns förresten ett tredje vin också, en mousserande catarratto). 2013 Note di Grillo är djupt guldgul och jag gissar att det finns skalmaceration med i bilden. Fyllig smak med frisk syra och lätt strävhet. Omständigheterna gjorde defintivt inte vinet rättvisa men nyfikenheten är väckt. Samma sak gäller de båda Uva Tantum-vinerna 2012 Argentum och Aurum. Uttrycksfulla, friska och kraftfulla viner som väcker intensiv lust att snart prova igen under vettiga förutsättningar.

Jag fortsatte till Älska Mat mässan på Slagthuset och tog en snabb vända. Det var verkligen en avtändande och ogenerös tillställning. Inträdet kostade 135 spänn. Dryckesbiljetterna kostade extra och man fick t o m hyra glas. Sniket och snipigt. Jag gjorde ett snabbt stopp hos Vinlådan. Språkade lite med genomsympatiska Emil Persson och Joel Bergström och blev rejält förtjust i vinerna jag provade. Utanför höstens låda men möjlig att beställa tillsammans med den var en röd, osvavlad och lätt mousserande  7 Lunes Glou Bulles. Otroligt läcker med viss sötma och mosig jordgubbsfrukt. Farligt gott och vansinnigt lättdrucket.Säljs i tre-pack och ett sådant lär inte räcka länge. Från höstens låda smakade jag 2012 Bela-Joka Blaufränkisch med kryddor, mineraler och livlig bärfrukt i främsta rummet. 2011 Campinuovi Montecucco Sangiovese bjöd på gedigen, bottilagrad sangiovese som längtade efter ett möte med lånkokt oxkött. Jag fick också ett par bonusglas i form av en förträfflig 2012 St Joseph från 7 Lunes och en fjäderlätt 2012 Beaujolais Fleurie från Julien Sunier. Överlag väldigt bra grejer och Vinlådan verkar vara en bra inkörsport för den som är nyfiken på genuina hantverksviner. Med det besöket hade jag sett allt som var värt att se på den mässan.

måndag 27 oktober 2014

Fredensborg Vinfestival

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Idag var tanken att jag skulle infinna mig i Fredensborg strax innan lunch för att möta ett gäng nordsjälländska garageimportörer och prova mig igenom deras sortiment på Fredensborgs vinfestival. Ett ögonblicks bristande uppmärksamhet ledde till att jag hamnade på ett tåg i fel riktning och fick en tvåtimmars tågresa runt norra Själland. Nåväl, hemresan gick bättre och tog en kvart.

I Fredensborg fanns ett tiotal importörer närvarande tillsammans med en handfull danska vinodlare och en lokal spritproducent. Festivalen är en riktigt trevlig tillställning. Nästan lite väl trevlig och svårt att vara kritisk. Att röra sig runt bland den välmående medelklassen i mogen medelålder känns lite som att delta i ett avsnitt av Morden i Midsomer.


En del riktigt vassa saker fanns till avsmakning, många habila vardagsviner och en hel del som bara fick passera. Det första som jag konstaterade var att danska viner är betydligt bättre än svenska. De röda jag provade var kanske inte mycket att skriva hem om men faktiskt drickbara. Något sådant har jag inte stött på på vår sida. Framförallt var det vinerna från Garbolund som stack ut. Mig veterligen den första naturvinsproducenten i skandinavien. Man tillsätter en liten mängd svavel vid buteljeringen men kör med naturjäst, neutrala lagringskärl, filtrerar inte odlar ekologiskt. Vinerna , en röd och en rosé var lätta, friska, fruktiga och lättdruckna. Dessutom ytterst rimligt prissatta, mellan 100 och 140 DKK.

 Annisse Vingård hämtar en del av sina druvor från Garbolund men lagrar på barrique. Måste tillstå att det faktiskt tillförde en extra dimension av struktur och komplexitet. Intressant att prova danska viner med några års extra lagring. Inte oävet alls.



Men nu var det ju inte för de danska vinerna jag tog mig till Fredensborg. En av de importörer jag bestämt mig för att kolla in lite närmre var Meinertz Vine. Här kunde man bland annat prova viner från André Perret. Dennes 2011 Condrieu Chery var nog festivalens vin för mig. Ett guldgult vin med fantastisk doft av tropisk frukt, persikor och honung. Stor, elegant och rik smak med djup. Fantastiskt vin som jag verkligen skulle vilja tillbringa en kväll med. I den andra änden av prisskalan fanns samme producents enkla instegssyrah, 2012 Syrah VdP des Collines Rhodaniennes som bjöd på frisk, ren och helt oförställd syrahfrukt. 2007 Chateau Brun-Despagne Heritage är en sympatisk högra stranden-bordeaux, enkel och anspråkslös men ett fynd för strax undre en dansk hundring. Jag skulle gärna utforska Meinertz sortiment med flera vettigt prissatta Piemonteviner, bordeauxer och tyska rieslingar.


En anna väldigt intressant importör är Maison Maitre. Här känns det lite som om tiden stått still. Man importerar främst viner från sydvästra Frankrike och merparten av är från Cahors. Jag provar 2002 Clos de Gamot, 2001 Chateau du Frandat cuvée du Majorat och Cuvée Privilege och slås av hur markant de skiljer sig från i stort sett allt annat jag provar under dagen. Sparsamt med frukt och generöst med tanniner. Strängt, stramt och ingen inställsamhet alls men massor av personlighet och integritet. Obegripligt att det går att sälja dessa drygt tio år gamla viner för runt 90 DKK. Här provade jag också NV Domaine des Terrisses Le Authentique Methode Gaillacoise, en udda mousserande skapelse. Helt torrt men med dämpade syror.

Naturligtvis besökte jag Emilie Vin och provade en imponerande 2012 Domaine Leon Boesch Gewurztraminer Renaissance. Intensivt kryddig, parfymerad och blommig men förhållandevis torr och med bra syra. Erbalunas 2008 Barolo och 2011 Barbera La Rosina är två klasseviner som alltid imponerar. Jag har sagt det förut och det tål att sägas igen, Emilie Vins sortiment har både bredd och djup. Här finns massor att upptäcka.

Jag kunde inte avhålla mig från att med jämna mellanrum smyga bort till Barbera vinimport och få små slattar av 2012 Crivelli Ruché di Castagniole Monferrato, ett oerhört personligt och charmerande vin. Gillade även 2010 Poderi Roset Verduno Pelaverga och en väldigt uppfriskande, och möjligen ohelig, mousserande blandning av arneis och nebbiolo från Antica Cacscina dei Conti di Roero.

Sammanfattningsvis en rasande trevlig eftermiddag som gav mig en mängd föga behövliga trådar att följa upp.

torsdag 23 oktober 2014

2012 Domaine Giachino Gamay




Fina grejer det här. Naturlig gamay från Savoien. Domaine Giachino drivs av bröderna Fréderic och David Giachino. Äldste brodern Fréderic tog över farfaderns vinmarker 1988, till en början bara 1.5 ha. 2006 kom David med i rörelsen och samtidigt konverterade man till ekologisk odling. Idag har man ungefär 10 ha och arbetar sedan ifjol biodynamiskt. Markerna ligger vid foten av Mont Granier och jordmånen är en blandning av lera och kalksten. Domaine Giachino är sedan flera år tillbaka medlemmar i organisationen Natur et Progrés och man arbetar icke-interventionistiskt i källaren. Svavel används i undantagsfall.

2012 Domaine Giachino Gamay är en glad gamay gamäng. Verkligen generös doft med jordgubbar, mörka bär och kryddor. Det finns också en lite blommig naturvinston. Inviterande, vänligt och bara sådär oförställt kul. Smaken går i precis samma anda och bjuder på smaskig, saftig frukt. Mjukt och kryddigt. Bra syra och lätta tanniner. Lättdrucket och lämpligt nog bara 12% alkohol.

Köpt hos Vores Marked

Har du ett par minuter över så klicka in på danska impotörens hemsida och se det lilla filmklippet om Domiane Giachino

söndag 19 oktober 2014

2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari

Det är inte utan att man undrar över hur det går till när druvornas hackordning delas ut. Det verkar också som att när det väl är gjort så finns det en tung apparat som stiger in och befäster. Tänk bara på alla förnumstiga vinböcker som lär oss att terrano, dolcetto och andra proletära druvor absolut inte går att lagra. Jag har inte en aning om vad expertisen säger om Freisa. Säger de något överhuvudtaget ? Är det någon som egentligen bryr sig ?

2012 Lo Spaventapasseri Freisa D'Asti Superiore Cento Filari är inget märkvärdigt vin och alldeles för bra för att bara flasha förbi på Instagram eller Twitter. Jag vet egentligen inte så mycket om vinet mer än att det är en relativt ny producent som arbetar ekologiskt och icke-interventionistiskt. Vinet i sig berättar resten. Vi har att göra med ett rejält och rustikt matvin, tätt mörkrött i färgen, som inte visar på mycket av det påstådda släktskapet med nebbiolo. Doften är intagande med blåbär, violer, rosor och mineraler. Smaken är förledande charmig med söt bärfrukt innan syrorna kickar in och tanninerna snörper åt. Lång, god lite bittersöt eftersmak. Kul och väldigt personligt vin som är gott att dricka nu men som garanterat tål att ligga till sig.


Provning med Marco Sara 14/11



Det blev ingen Friulienresa i somras. Därför försöker jag kompensera genom att plocka hit lite av det bästa regionen har att erbjuda. Som ett led i detta kommer Marco Sara till Ängelholm och Hedentorps fredagen den 14/11.

Marco Sara är en ung vinmakare som håller gamla traditioner levande. Från början gjorde han enbart söta viner på de lokala druvorna picolit och verduzzo som vinifierades på damejeanne. Numera gör han även torra bordsviner. Produktionen är mycket begränsad och ligger på mellan 1.000 och 2.000 flaskor per sort.

Vi kommer, om allt går enligt plan, att prova hela Marcos sortiment, tre vita, tre röda och två söta. Det blir god mat och som extra bonus kommer Camilla Ebbesson från Ebbessons gårdsmejeri för att berätta om sitt arbete. Efter maten provar vi några av hennes ostar till Marcos viner.

För mer info och anmälan kontakta l.olsen@telia.com

Cibi&Vini importerar Marcos viner.

Läs tidigare poster om Marcos viner här

Tänkta viner

2013 Ribolla Gialla
2013 Friulano
2012 Erba Alta Friulano
2012 El Re Refosco dal Peduncolo rosso
2012 Frank Cabernet Franc
2012 Schioppettino
2012 Verduzzo
2012 Piculit



lördag 18 oktober 2014

Några noteringar från Helsingörs vinfestival

Ett argument som systembolagskramare ofta använder sig av är att sortiementet av vin skulle bli väldigt dåligt om marknaden släpprtes fri. Tanken verkar vara att om monopolet försvinner så skulle vi vinentusiaster vara utlämnade till dagligvaruhandelns och livsmedelskjedornas godtycke. Privata entusiaster verkar man helt bortse från.

Jag tillbringade en stor del av lördagen med att botanisera vad ett tjugotal vinimportörer från norra Själland har att erbjuda. Rent teoretiskt var det möjligt att prova c a 300 viner, en bråkdel av importörernas samlade sortiment. Det blandades friskt mellan högt och lågt men med tillräckligt många  intressanta viner för att göra mig mer än nöjd. Kan inte påminna mig att jag såg ett enda pappvin och min oro över hur en monopolfri vintillvaro skulle te sig mildrades trots idogt spottande.

Helsingörs Vinfestival är speciellt. Det är trångt, småstökigt, lite mer än fullsatt och ljudnivån redan inledningsvis smått smärtsam.  Samtidigt är det en befriande avspänd tillställning. Det behöver inte alltid vara så fokuserat och seriöst. Kanske är det så att det är det är andra kvaliteter som träder fram i ett sådant här sammanhang jämfört med vita dukar, fem glas och protokoll ?




Jag inledde provandet hos Blancs, en importör som från början bara handlade med vit bourgogne. Nu har man breddat sortimentet något och plockar även hem en handfull röda. Här saknar jag helt referenser för att avgöra men gillade 2012 Moulin aux Moines Les Combottes Pernand Vergelesses rätt skarpt. Slank, ungfruktig och uppfriskande. Ännu roligare var samme producents 2013 Vin Natur, sans souffre!  Funkig, frisk, vansinnigt charmig och snabbsänkt pinot. Blancs toppnummer var ändå 2010 Domaine Tessier Genevrieres 1er Cru Mersault. Elegant vin med perfekt balans mellan frukt och syra. Riktigt snygg fathantering

Hos nästan helt nya importören Barbera Vinimport smakade jag 2012 Crivelli Ruché. Läckert aromatisk med rosor, violer och jordgubbar. Bra balans med sötma, syra och tanniner. Riktigt bra ruche´ till ett riktigt bra pris. I övrigt fanns en mogen, fatlagrad 2006 Neuvsent Riserva från Cascina Garitina och en fin 2011 Roero från Antica Cascina. Kan nog tänka mig en tur till Espergaerde och kolla Barbera Vinimports sortiment lite närme. Gott om habila bruksviner



Bacchus vinimport är en återkommande utställare på Helsingörs Vinfestival med en räcka utmärkta tyska och österrika viner i väldigt överkomlig prisklass. Deras utbud från Weinbau Schmelzer är jag väl bekant med sedan tidigare. Nu provade jag pinot noir/St Laurent-blandningen 2011 Burgunderbombe som visade upp ett utmärkt råmaterial väl dolt av ek. Betydligt roligare var 2012 Spätburgunder från Franken-producenten Weingut Brennfleck. Snäppet över de flesta teutoniska instegsburgundrar jag provat.


Prövestenens Vinhandel hällde generöst tre årgångar av Castello Banfis Brunello di Montalcino Poggio all'Oro. 93, 95 och 04. Kul att prova, väldigt välsmakande men de nådde nog inte riktigt fram till mig i larmet. Hursomhelst kul med en seriös vinhandlare i Helsingör.

Och på tal om Helsingör. Här finns också Kroatisk Vin som importerar, driver butik och vinbar på gågatan. De erbjuder precis vad namnet lovar. Mycket av deras viner går mig förbi men provade ett par intressanta viner på den inhemska druvan grasevina. Noterade också att de importerar Roxanich och har ett spännande orangevin i sortimentet. Får nog bli ett besök vid nästa Helsingörstur







Dagens längsta stopp gjorde jag hos Vores Marked där den charmerande Birgit Pichat presenterade sina viner. Jag provade rubbet och det var bra grejer över hela linjen. Inriktningen är på mer eller mindre naturliga viner. Okonstalde, drickvänliga och charmiga prylar. En del med en eller ett par extra dimensioner. Som t ex 2011 La Ferme Des Sept Lunes Saint Joseph. Idag frisk, läskande, sval och ungfruktig syrah som lovar gott för framtiden. Domaine Monier Perreol representerades med tre druvrena syrahviner med olika årgångar och ambitionsnivå. Renhet, balans och väldigt vital frukt är genomgående i alla tre vinerna.

Jag provade ett par riktigt trevliga viner från Giachino i Savoien. 2012 Apremont är druvren och lågsvavlad jaquere. Friskt, krispigt, mineraliskt och rent med klingande syror. 2012 Gamay är charmerande bärigt, kryddigt och farligt lättdrucket. Här hittade jag massor med nya trådar att följa upp.



Den importör som jag känner bäst av samtliga närvarande är utan tvekan Emilie Vin. Riktigt spännande att få prova 2008 Pian dell'Orino Brunello di Montalcino och 2011 Piandorino. Samma druva, samma mark men två helt olika intryck. Brunellon är majestätisk och en contender för best in show. Här finns två fina bandolviner Domaine de la Begude. 2009 Bandol Rogue är väldigt ungt men med frisk körsbärsfrukt, kryddor, lite animaliska toner, bra syra och tuffa tanniner lockar det till köp. 2005 Domaine Les Beates Terra D'Or är riktigt kul i modern, fruktdriven stil med antydan till mognad.


Ett annat långt stopp blev det hos Fredriksdals Kiresebärsvin. Jag har länge funderat över varför en del personer envisas med att försöka odla druvor här uppe. Som hobby kan jag förstå det, för att visa att det går. Men inte om man förväntar sig att ta produkterna på allvar. Då tycker jag att ett projekt som Fredriksdal är betydligt mer spännade och de gör produkter som jag kan ta till mig helt utan reservationer, varken för pris eller smak. Producenten presenterade fem olika viner, alla med varierande grad av sötma och frisk syra. Allra mest tilltalade årgångslösa Kirsebärsvin Rancio som lagrats utomhus på25-liters glasflaskor under ett år och därefter på cognacsfat. Komplex smak med apelsinskal, torkad frukt och nötter. Riktigt spännande och ett utmärkt exempel på vad som skulle gå att åstadkomma i norr.